Mer än bara idrott

publicerad 29 april 2022
- Av Bo Bäckman
Vad vore föreningslivet utan idrottsklubbar?

Under ett par år med pandemins lock över samhället har även föreningslivet påverkats. Ändå ser det ut som att de stora utmaningarna generellt handlar om annat.

I Årjängs kommun finns ungefär 150 listade föreningar. Verksamheter och inriktningar varierar mycket mellan dem, som det gör i ett levande föreningsliv. Förutom föreningar inom idrott och sport finns förstås hembygdsföreningar, byalag, skolhusföreningar och den typen av kulturföreningar.
Vad man kanske inte i första hand tänker på som föreningar är att många jaktlag också blir en form av förening. Sedan finns vägsamhällsföreningar, politiska partier med flera. Spännvidden är väldigt stor.
Det har berättats om föreningar som knappt kunna bedriva verksamhet under de senaste två åren på grund av pandemin. Här i kommunen har man också känt av detta.
Den ofrånkomliga frågan är förstås om och i så fall hur pandemiåren påverkat föreningslivet i kommunen. Hur ser det ut med nybildande och eventuella upphörda föreningar? Stefan Sköld som är kultur- och fritidschef har några intressanta svar.
– Det har inte varit så mycket nybildande hos oss, men det är det inte normalt heller, säger han. Så det är svårt att av det säga om det är någon pandemieffekt, men det kan det ju vara.

– Vi har från kommunens sida att man har möjlighet att söka nystartsbidrag, det är några tusenlappar, till förening. Jag har snart jobbat tre år och det har inte varit någon ansökan att starta förening så här är det nog ganska statiskt.

– Ingen förening har slutat heller, det är ju istället aktiviteter som har minskat.

Något som däremot gått att avläsa i Årjäng är hur pandemin påverkat antalet deltagare. Man gjorde en liten undersökning i idrottsföreningarna. Av de elva som svarade hade åtta minskat antalet och tre hade ökat.
– Av de som minskat trodde ändå sju på att man skulle återhämta sig så det var en positiv inställning till det. Förhoppningen finns ju därute att man kommer återhämta sig. Sedan är det lite olika hur man svarat. Någon tänker att det kanske tar fem år.

Med detta sagt så är det ett faktum att en del föreningar haft det ansträngt.
– Till exempel hembygdsföreningar som inte haft lokaler uthyrda i samma utsträckning som det varit och annat som man är van att ha fått en inkomst från. Under de här åren har det i stort sett inte varit någonting. Det har naturligtvis märkts i kassan hos en del föreningar.

De har inte varit helt utan möjligheter eftersom det har funnits en del möjligheter att söka bidrag från regionen och Riksidrottsförbundet. Det har varit stödbidrag så om man har beviljats ett sådant har man inte fått hundra procent tillbaka.
– Nu finns en del omstartsbidrag. Man går ut med en del information till föreningslivet att man kan söka.
– Framför allt inomhuslagidrotter har tappat oerhört mycket medlemmar eftersom hallar varit helt stängda under perioder.

När det finns många föreningar och av många sorter, optimism och så vidare framstår det lite märkligt att inga nya bildas. Stefan Sköld ger en välunderbyggd tanke om detta:
– Det är nog lite överlag om man ser till föreningslivet att det är väldigt svårt att få människor engagerade i föreningslivet.

Under många år har det tyvärr förhållit sig så, inte bara i Årjäng. Effekterna kan avläsas i svårigheter att rekrytera styrelser, dålig återväxt, få aktiva även inom större föreningar med mera.
Ändå finns intresset, glädjen och nyttan som gör att många gärna är föreningsmedlemmar, så kanske engagemanget ökar igen.