Om något, så har Brexit lärt oss att det inte går att plocka russinen ur kakan. Handels-gemenskapen åtnjuts enbart genom avtal, och det är EU som håller i taktpinnen. Hela sanningen är det dock inte. Enskilda medlemsländer kan ensamt stjälpa långvariga förhandlingar. Allt som krävs är lite missnöje.
Demokrati in absurdum må tyckas, men de styrande i Vallonien (socialdemokrater och gröna) såg en fara i att handelsavtalet, CETA, med Kanada skulle kunna leda till kraftigt försämrade miljölagar samt icke att förglömma, inskränkta fackliga rättigheter. Med alla invändningar avprickade var det också lätt att strunta i att Vallonerna är cirka 3 miljoner jämfört med EU:s cirka 500 miljoner. Det EU genom detta sänder ut, är att unionen är kraftigt försvagad och bakbunden av nära på aktivister.
Mathias Grimpe
Centerpressens nyhetsbyrå
Fortsättning publicerad i papperstidningen 161028