Värmland står inför ett demografiskt problem: antalet arbetsdugliga och barn minskar, medan antalet personer över 80 ökar. Nu rycker man i nödtoffsen – fler måste lockas till regionen.
Region Värmland är väl medvetna om sitt dalande rykte och behov av att locka nya invånare. Det finns inget samhälle som mår bra av en skev demografi, där för få personer arbetar och allt fler behöver stöd. Detta är utmaningen Värmland måste hantera. På hemsidan skriver man att Värmland ofta förknippas med “glesbygd och utflyttning snarare än en livfull region med spännande jobb- och utbildningsmöjligheter”. Prognoser visar på att befolkningen i Värmland förväntas minska fram till 2040.
Vad kan man då göra? Vi kan börja med att kolla på vad man gör idag och ställa oss frågan om det är tillräckligt.
Region Värmland försöker idag stärka sitt varumärke genom en tydlig varumärkesplattform och nära samarbete med kommuner, näringsliv och föreningar. Det betyder i klarspråk att regionen samlar kommuner, företag och föreningar kring en gemensam bild av Värmland, där kulturlivet, naturupplevelser och lokala produkter lyfts fram på ett enhetligt sätt. Det är en typ av marknadsföringskampanj där man helt enkelt vill visa upp det bästa av regionen och skapa en lockande berättelse. Men är det tillräckligt?
Nej, att bara marknadsföra den natur, kultur och traditioner som redan finns är ju att påminna de som flyttade om varför de flyttade, även om det denna gång kommer paketerat i ett nytt, hoppfullt narrativ. Givetvis pågår det redan arbete med att utveckla lokala evenemang och besöksmål, men här krävs ett större, djärvare grepp.
Steam Hotel i Västerås är ett bra exempel på hur stort tänkande lockar folk. Genom att omvandla en gammal ångkraftstation till ett modernt hotell med spa och restaurang skapade man en anledning för folk att åka till Västerås. Dessutom gav bygget av Steam Hotel, som dessutom överträffade förväntningarna med råge, inspiration till andra hotell och anläggningar, som började bygga för att kunna konkurrera om gästerna.
Det räcker ofta med ett djärvt drag för att sätta igång en kedjereaktion. Titta bara på Guggenheim-museet i Bilbao. Den futuristiska byggnaden restes mitt i en tidigare nedgången industristad och blev snabbt ett samtalsämne med global räckvidd. Genom att våga satsa på djärv arkitektur och konst lyckades staden inte bara höja sin egen profil, utan också ge hela regionen ett varaktigt uppsving.
Hur skulle det djärva draget kunna se ut i Värmland? Här kommer ett förslag på Värmlands Guggenheim-museum.
En “storytelling-park” á la Selma Lagerlöf
Ponera följande: Du kliver in genom en skjutdörr i glas, som ljudlöst glider åt sidan och öppnar upp mot en inglasad park där solen silas genom ett välvt glastak. På stengångar graverade med citat från Selma Lagerlöfs verk promenerar du bland prunkande grönska och porlande vatten. I små paviljonger, formade som sagostugor, kan barn höra upplästa delar av ”Nils Holgerssons underbara resa” medan du själv pausar för en kopp kaffe i en glänta inspirerad av Mårbackas trädgårdar.
I mitten av parken reser sig en mindre teaterscen, omgiven av böljande sittplatser där korta dramatiseringar av Lagerlöfs berättelser spelas med jämna mellanrum. Små, slingrande gångar leder in i tematiserade områden som ”Gösta Berlings skogsdunge”, fylld av ljusinstallationer och ljud som fångar berättelsernas stämning. Under vintermånaderna hålls värmen kvar och ger en mjukt belyst oas. Allt är skapat för att locka besökaren in i en värld av magisk realism, där natur, arkitektur och litteratur sömlöst förenas.
Det blir som en värmländsk motsvarighet till Junibacken eller Astrid Lindgrens Värld – en självklar anhalt för barnfamiljer att stanna till på vägen och uppleva den magiska föreningen av litteratur, lek och natur. Om än förankringen är stark, behöver parken inte nödvändigtvis nöja sig med just Selma Lagerlöfs berättelser; poängen är att det blir en park som byggs på berättarkraft.
Vem ska betala?
Hade det varit gratis hade parken väl redan funnits där, eller något annat stort och maffigt. Men dessvärre kräver ju stora idéer stora plånböcker. Självklart måste offentliga medel finnas med – Region Värmland, kommuner och eventuella statliga eller EU-bidrag. Men för att verkligen få kraft bakom ett så stort projekt behövs även privata investerare. För att locka dem krävs att man visar upp en tydlig affärsmodell och konkreta fördelar. Kanske är det denna modell som regionen borde jobba med.
