Att Sverige måste hålla ihop är en centerpartistisk dygd. Människor ska kunna leva ett gott liv oavsett var i landet de bor. Denna princip är också fäst i grund – lagen.
Riksdagen måste ta till sig insikten om att väljarna på landsbygden efterfrågar samma sak som väljarna i staden; en bra skolgång för barnen, en fungerande sjuk- och äldrevård, säker postgång, internet, funktionell infrastruktur samt en närvarande polis.
Lyckas inte staten upprätthålla välfärdskvalité i hela landet, har den svikit sin del av samhällskontraktet. Enskilda ”landsbygdspaket” kan aldrig tillfredsställa behov som springer ur alla medborgares rätt till likvärdig grundläggande välfärd.
Samtidigt måste vi vara ärliga med politikens begränsningar. Bor man i glest befolkade områden kommer exempelvis kollektivtrafiken vara glesare, men de offentliga kärnuppgifterna får aldrig kompromissas bort.
Sverige är ett stort land och förutsättningarna varierar mellan de olika landsdelarna. Därför har vi ett kommunalt utjämningssystem som balanserar dessa olika förutsättningar.
Trots grundlagens bestämmelser har skillnaderna mellan rika och fattiga kommuner ökat de senaste åren. Människor i landsbygder betalar i regel högre skatt än människor i städer, men får inte ut samma välfärdsservice.
Utvecklingen föranledde regeringen att tillsätta en statlig utredning, som presenterade sina betänkanden hösten 2018. Där föreslog man bland annat att omfördelningen mellan rika och fattiga kommuner måste utökas.
Gott så, men den mellankommunala omfördelningen utör enbart en mindre del av utjämningssystemet. Den största utjämningsposten är den som fördelar resurser mellan staten och kommunerna, och där gynnas de stora kommunerna.
Riksdagen måste också överväga förslaget om regionala skattebaser. På samma sätt som att det är självklart att människor i stor utsträckning ska få behålla värdet av eget arbete, bör regioner som bidrar med värdefulla naturresurser få behålla delar av detta värde. Det måste löna sig för kommuner och regioner att ha ett bra företagsklimat, göra investeringar och upplåta mark åt viktig infrastruktur och produktion.
Vi måste tala om skatterna. Gör vi de ekonomiska förutsättningarna mer rättvisa mellan landets kommuner, kommer dess invånare att kunna reda sig själva.
Nils Ahlqvist (C)
Kretsordförande i Sunne Distriktsstyrelseledamot
