Den säkerhetspolitiska situationen i Europa är allvarligare än på flera decennier. Det relativa lugn som präglade Europa efter Sovjetunionens kollaps har stegvis övergått till ökade spänningar.
Ett av de största problemen, utöver de akuta terrorhoten, rör situationen på andra sidan Östersjön. Ryssland har under de senaste åren tagit stora steg i auktoritär riktning. Vladimir Putin har kallat Sovjetunionens kollaps för ”1900-talets största geopolitiska katastrof”, och har tydligt deklarerat att hans ambition är att återupprätta Rysslands status som stormakt.
Som ett led i detta har Putin även deklarerat att Ryssland anser sig ha rätten att ”skydda” etniska ryssar i andra länder, vilket på ren svenska betyder att Putin anser att Rysslands intresseområden inte kan begränsas av de självständiga grannarnas nationsgränser. När den politiska situationen i Ukraina urartade vintern 2014 gavs Putin tillfälle att ge utlopp för sina ambitioner. Krimhalvön annekterades, och med stöd av rebeller ockuperades de östra delarna av Ukraina. Konflikten pågår fortfarande.
Det är viktigt att betänka, att även om få bedömare anser att det finns ett direkt militärt hot mot enbart Sverige, så är Sverige oundvikligen en del av ett större geografiskt och politiskt sammanhang i Östersjöområdet.
Ur ett svenskt perspektiv är det oerhört viktigt att baltstaterna är självständiga, av det enkla skälet att Sveriges säkerhetspolitiska läge skulle bli kraftigt försämrat om dessa demokratiska länder blev ockuperade av en aggressiv militärmakt.
De ryska förbanden i området är mångdubbelt större än Natos samlade styrkor. I dagsläget är det ingen omöjlig uppgift för Ryssland att ockupera Baltikum. Vid ett sådant försök är det sannolikt att Gotland, på grund av sitt geografiska läge i Östersjön, blir en intressant pjäs för den som vill uppföra luftförsvarsrobotar och därmed stoppa luftburen hjälp till baltstaterna. Sverige behöver med andra ord stärka sitt försvar och förhindra ofrivilliga utlåningar av det egna territoriet.
Det är positivt att allt fler partier ställer sig positiva till en utredning om svenskt Nato- medlemskap, men än mer viktigt är Sverige stärker sitt försvar, såväl militärt som civilt. Den återinförda värnplikten och de ökade försvarsanslagen innebär några steg i rätt riktning, och mer kommer att behövas. Diskussionen om att åter öppna artilleriregementet i Kristinehamn är också ett positivt initiativ.
Även den civila beredskapen behöver kraftiga förstärkningar. Här fyller lantbruket en nyckelroll. Att bevara livsmedelsproduktionen i Sverige är en garanti för att hyllorna i affärerna inte står tomma i händelse av en kris. Livsmedel är inte som vilken annan vara som helst. Att alltfler konsumenter väljer svenska livsmedelsprodukter skapar bättre förutsättningar för näringen på lång sikt, men den enskilda konsumenten har inga möjligheter att exempelvis sänka dieselskatten eller minska regelkrångel för våra svenska bönder. Där har staten ett stort ansvar – vissa varor klarar sig ett land inte utan, och därför bör livsmedelsproduktion ses som ett nationellt säkerhetsintresse.
Nils Ahlqvist (C)
Kretsordförande i Sunne
