I skrivande stund sitter jag på tåget hem från Malmö. I fredags när jag kom ner var jag så grymt besviken. Jag trodde att jag skulle få möta våren i Malmö, men det var storm, regn, ja ett riktigt ruskväder helt enkelt.
Idag är det söndag och solens strålar har fått smeka mina kinder. Jackorna som syntes på gatorna var något lättare än de som är hemma i Arvika.
I helgen har jag haft förmånen att få lyssna till Mikael Sundström. Han föreläste för deltagare och oss i kursledningen på en utbildning som Centerpartiet anordnade i Malmö. Mikael är universitetslektor vid Lunds statsvetenskapliga institution. Han är specialiserad på Centerpartiet så om du vid tillfälle har sett någon statsvetare kommentera Centerpartiet på TV så är det troligen nämnde Mikael.
Mikael tog oss med på en ideologisk tidsresa med förnyelse och sakpolitik. Tidsresan började på 1970-talet och beskrev händelser och valresultat. Bland annat nämndes diskussionen om löntagarfonderna, när Olof Johansson avgick som statsråd, att Karin Söder blev första kvinnliga partiledaren, att det var Lennart Daléus som startade förnyelsearbetet kring 1998, Maud Olofssons initiativ till samarbetet i Alliansen samt Annie Lööfs tydliga värderingskamp.
Han stannade upp länge vid förnyelsearbetet. Det som var viktigt att åtgärda för Centerpartiet, enligt Mikael, var att vi historiskt sett har haft en oklar politisk hemvist, att väljarna ansåg att partiet inte stod för något speciellt, att man var oense med borgerligheten om ideologiskt centrala frågor, att vi uppfattades som ett allmänt nejsägarparti samt att den traditionella väljarbasen inte räckte till längre.
I det förnyelsearbete som gjorts uppfattade han vi hittat ett språk för det ideologiska skiftet. Ett språk som går hem både i de egna leden, men också gentemot väljarna.
Han nämnde förstås diskussionen om vårt idéprogram under 2013. Hur den ideologiskt svåra diskussionen med ibland riktigt höga toner har lett fram till att vi fått ett så bra valresultat idag. Han menade på att grundidén i programmet bestod, men en del av de exempel som lyftes plockades bort för att mildra kritiken.
Min personliga reflektion i detta är att det troligen stämmer. Hela valrörelsen har vi pratat grundvärderingar. Det är lätt att vara medlem i ett parti som står så stadigt i sina rötter, sina värderingar.
Eftersom Mikael själv sade vid flera tillfällen under dessa två intressanta timmars föreläsning att han inte är centerpartist blev jag förstås glad när han menar på att vi är ett farligt oppositionsparti. Han, som står en bit ifrån, tyckte att det var en mer lättad Annie Lööf som debatterade efter 2014 än innan. Det är klart, när ett parti sitter i styrande församling måste utspel och vilken politik som ska drivas förankras med samarbetspartierna. När man sitter i opposition är det bara att köra på enligt partiets värderingar.
Det har skett ett antal organisationsförändringar genom åren och de har bevisligen vara lyckosamma.
Vad är då min slutsats i det här? Jo, det är två stycken. För det första så är jag glad över den förnyelseresa som partiet gjort där våra värderingar verkligen diskuterats, stötts och blötts. För det andra så vill jag verkligen rekommendera dig att lyssna till Mikael om du får möjligheten.
Slutligen, att få vara en del i att utveckla Centerpartiet är en ynnest, en förmån som gör mig så glad. Jag får så mycket positiv energi och det ger mig så fantastiskt mycket glädje.
Mona Smedman
Centerpartiet, Arvika Ledamot i distriktsstyrelsen Ersättare till riksdagen Kommunfullmäktigeledamot