CENTERSPALTEN (VB)

Jakten på väljare blir allt mer komplicerad för de politiska partierna. Konkurrensen har ökat med ett antal nya partier.

1950-talets starka partiidentifikation, där en stor del av väljarna kände samhörighet med ett visst parti, har ersatts av att en stor väljargrupp shoppar runt efter rätt parti på ungefär samma sätt som man kollar vilket mobiltelefonabonnemang som för tillfället verkar bäst.

Väljarna lägger dessutom sin röst på olika partier i olika val och har förmågan att skilja mellan valen – ett tydligt tecken på detta är skillnaden mellan valresultatet i Europaparlamentsvalet och de opinionsundersökningar om riksdagsvalet som genomfördes under samma tid.
Den ökade rörligheten gör det svårare för partistrategerna. Möjligheterna till väljarvinster är större, men den stabila basen av säkra väljare är för många partier helt utradera.
Detta gör att en del partier snarare försöker jaga opinionen och ängsligt anpassa sin politik till de strömmar man upplever sig utsatt för, än formulera den politik man ideologiskt anser är bäst och presentera den för väljarna.
Det leder tyvärr också till att partier låser fast sig i positioner markeringar istället för att försöka nå det som är bäst för landet.
Detta att jaga opinionsvindarna kan ibland verka som en kortsiktigt framgångsrik opinionsstrategi. Frågan är dock hur långsiktigt framgångsrik den strategin är. Det skapas en osäkerhet om vad partiet står för och i värsta fall sprider sig också otydligheten kring vad partiet egentligen tycker sig in i olika uttalanden och utspel.
Då är det snarare en konsekvent och stabil hållning som lönar sig. När väljarna förstår vad partiet vill och står för, kommer också väljarna att komma. Det förutsätter i och för sig att det finns väljare som har samma inställning.
Det är inte detsamma som att det inte kan ske en utveckling av ett partis politik. Men de förändringarna måste stämma med partiets själ. Man ska naturligtvis vara medveten om att det också sker förändringar i tidsandan, som avspeglar sig i de politiska partierna politik. Att stå för en tydlig ekonomisk vänsterpolitik betyder inte samma sak på 1970-talet, 1990-talet eller idag.
I dagens svenska politik finns det tre partier som är konsekventa i sin hållning: Centerpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. När det gäller övriga partier känns det i de flesta fall mer som om de söker sin roll och, i vissa fall framgångsrikt, försöker vända kappan efter den vind de uppfattar blåser just nu.
Den typ av framgångar som det kan ge vilar dock inte på någon stabil grund utan kan snabbt raseras vid nästa vindkantring. Kappvändande är inte vägen till framgång.

JOHAN ÖRJES (C)

Publicerades i Värmlandsbygdens papperstidning den 20 juni 2019
Försäljningsställen (lösnummer)
Prenumerationserbjudande