OPINION (VB)
Man kan bara förlora på att ha en formell hållning utåt men en helt annan informellt. Förr eller senare krackelerar fasaden och den inre informella kulturen täcks av.
Det fungerar inte för Sverigedemokraternas påstådda nolltolerans mot rasism, det fungerar lika dåligt för vänsterpartiernas påstådda avstånd mot vänsterextremism och odemokratiska länder och ledare under röd flagg.
Det saknar all trovärdighet när Jonas Sjöstedt påstår att han inte såg att en person på partiets valaffisch var klädd i en AFA-tröja (AFA=antifascistisk aktion, är en del av den autonoma vänster som av Säpo pekas ut som ett av de tre stora hoten mot demokratin i Sverige).
Är det nåt alla är noga med så är det vilka budskap man sänder ut i kampanjmaterial.
När Vänsterpartiet i Umeå gick i samma Första majtåg som revolutionära kommunistiska grupper, under namnet ”Samling vänster” beskrev samme Sjöstedt det som ett misstag: ”Det är grupper som står väldigt långt från oss politiskt”.
Hoppsan, ja man hatar ju när sånt händer, att man råkar hamna i armkrok med organisationer man står väldigt långt ifrån.
Förra året avslöjades hur SSU Skåne styrdes av en falang med kopplingar till helt andra ideologier än den socialdemokratiska. Flera medlemmar var med i Ahmadiyyarörelsen, vars moské i Malmö är kontroversiell sedan imamen gjort homofobiska uttalanden. Företrädarna har även spridit antisemitiska budskap och ställt sig ”ytterst tveksamma” till att medverka i Pride.
Efter skandalerna fick många avgå men att en del av kulturen är densamma vittnade årets Fösta maj i Malmö om då judiska församlingen i Malmö kritiserade att SSU under första maj-tåget skanderat ”krossa sionismen”.
Nyligen delades en teckning friskt av vänsterpartister som även det fick skarp kritik, av Svenska kommittén mot antisemitism.
Teckningen visar hur liemannen insvept i den amerikanska flaggan och med en lie i handen där israeliska flaggan pryder själva bladet knackar på ett antal dörrar. De dörrar han redan varit i dryper av blod och över dem står det Irak, Libyen, Syrien och Ukraina. Den dörr USA/Israel knackar på i teckningen är Venezuelas…
Det är dags att framför allt Vänsterpartiet men även i viss mån även Socialdemokraterna bekänner färg.
Vad är det som gäller? Avstånd eller armkrok?
Det duger inte att förklara varje händelse som ett enstaka misstag.
Både SD och Vänsterpartiet har vuxit sig starka och är några av vinnarna i ”det nya politiska landskapet”. Tyvärr sammanfaller nog även en stor del av förklaringen till deras ökningar med att man ignorerar helheten, den större bilden om viket samhälle dessa ytterlighetspartier vill skapa.
Sverigedemokraterna vill gärna förklara bort betydelsen av vad deras skrivning om ”nedärvd essens” står för och Vänsterpartiet försöker få formuleringar om deras mål att privata tillgångar ska konfiskeras av staten som nån sorts bildspråk.
Men ord är viktiga och betyder något. Handlingar säger också mer än ord. Man behöver kunna stå upp för båda.
EVA BROFRIDE
Centerpressens Nyhetsbyrå
