Bakom dagens kommersiella Halloween döljer sig en fascinerande historia om keltiska ritualer, döda förfäder och skydd mot onda andar. Ursprunget går 2000 år tillbaka till Irland och högtiden Samhain.
Många historiker är överens om att Halloween härstammar från Irland och delar av Storbritannien, där kelterna bosatte sig. Irländsk litteratur från 700-talet visar att det var där Halloween-traditionerna började, enligt Institutet för språk och folkminnen.
Kelterna levde i ett jordbrukssamhälle och delade upp året i en ljus och en mörk del. Samhain, som betyder "sommarens slut", inföll den 1 november när skörden var inbärgad. Då tackade man för årets skörd och offrade till gudarna för skydd under vintern.
Högtiden markerade det keltiska nyåret och firades i tre dagar, från 31 oktober till 2 november.
Slöjan mellan världarna
Natten före Samhain ansågs slöjan mellan andevärlden och människovärlden vara tunn. De döda kunde återvända och vandra bland de levande. Man dukade upp mat till hemmets förfäder vid middagsbordet.
Elden var central i traditionen. Man tände stora brasor på heliga platser där man brände ben från slaktade djur som offer till andarna. Elden skulle också hjälpa de döda hitta hem. En tradition var att låta hushållets egen eld brinna ut för att sedan tända den igen från den stora brasan.
Masker mot onda väsen
Man ville skydda sig mot onda väsen. En av de mest fruktade var Aos Sí, älvorna, som ansågs vara väktare av naturen. Under Samhain var deras närvaro tydligare och man offrade mat och dryck. Älvorna kunde både skydda och kidnappa människor.
För att skydda sig klädde man ut sig med hemska masker och dräkter för att vilseleda de onda andarna. Dräkterna fungerade som kamouflage. I vissa områden smorde man in sig med aska från Samhain-bålet för extra skydd.