”Det borde vara en självklarhet”

publicerad 29 april 2022
- Av Dennis Johansson
Under helgen samlas Centerkvinnorna för förbundsstämma i Karlstad. Jämställdhet är ett hett återkommande ämne. Allt är inte en självklarhet trots att det är år 2022.

Centerkvinnorna har den här helgen förbundsstämma i Karlstad. En ny styrelse ska utses, 49 motioner ska behandlas och partiledaren Annie Lööf hälsar på och invigningstalar.
Fortfarande, år 2022, pågår kampen för jämställdhet.

För drygt hundra år sedan, 1919, väcktes frågan om kvinnors möjlighet att bli präster. Det skulle dröja till 1958 innan kyrkomötet beslutade att även kvinnor skulle ha möjlighet att bli präster.
Nästan 40 års process.
Det borde ha varit en självklarhet även 1919, men på den tiden hade inte kvinnor rösträtt (det infördes visserligen den 24 maj 1919, och första valet kvinnor fick rösta hölls 1921).

Starkt bidragande till att kvinnor från 1958 kan bli präster var det starka kvinnoförbundet som i dag är Centerkvinnorna.
Centerkvinnorna har drivit flera tunga frågor i kampen om jämställhet (läs mer i Centerspalten på sidan 18).
Kampen!?

Det är i mångt och mycket en kamp som pågår i samhället än i dag, år 2022. Ta till exempel homosexuellas situation, som fram till 1979 var medicinskt klassificerat som en form av psykisk störning. Först i slutet av 1980-talet har svenska homosexuella gradvis fått allt större rättigheter. Men det skulle dröja till 1995 innan man införde rätten till så kallat registrerat partnerskap, inte äktenskap utan registrerat partnerskap. Samkönat äktenskap tilläts först 2009, för tretton år sedan.
Det är väldigt, väldigt nyss det.

För mig är det fortfarande, år 2022, obegripligt att så mycket måste vara en kamp. Det är självklart att kvinnor och män ska ha samma löner för samma jobb, likväl som att två män eller två kvinnor ska kunna hålla varandra i handen när de går på stan.
”Psykisk störning” för att man tycker om en annan människa, som sagt, obegripligt att det togs bort så sent – och vem bestämde att det var en störning?

Personligen tycker jag det är vackert med kärlek och jag bryr mig inte ett dugg om det är samkönade, könsneutrala eller hetero.
Det borde ingen annan bry sig i heller.
Visst är det väl så att det finns andra så kallade samhällsfaror som vi behöver bekymra oss mer för?
 

DENNIS JOHANSSON
Chefredaktör
dennis.johansson@vby.se