Teater är också en icke oväsentlig del av de mänskliga behoven som överlevt pandemin tack vare uthållighet och mycket anamma. Resultatet i detta fall blev måhända ännu bättre än utan pandemi, mer om det längre fram.

Finalen för musikalen 9 to 5, en goding från 2009 med storyn från sent 1970-tal, uppförd på Broadway och baserad på filmen med samma titel, genomfördes i en medryckande, väl sammansatt och proffsig föreställning med stående ovationer från den entusiastiska publiken i fullsatt salong.
Det ständig aktuella Lekaresällskapet har satt upp musikalen med en otajmad start i augusti 2020. I mars 2021 ställdes premiären in, ytterligare en gång januari 2022 och äntligen i mars 2022 efter åtskilliga övningar och omtag är det dags.

På Christinateatern scen i Kristinehamn dyker 17 personer upp varav några aldrig stått på scen dessförinnan och bara två kunde läsa noter.
–  Det finns andra sätt att lära sig melodierna. Karin Marcusson med sin förmåga som körledare har stöttat med sina olika tekniker vid många och långa övningar, berömmer en av fåtalet notkunniga i ensemblen, John Persson.

Han själv har det tvivelaktiga men tacksamma nöjet att vara direktör Hart, en redig mansgris som håller sitt företags anställda kvinnor på mattan, bokstavligt och bildlikt. Allt eftersom reser sig emellertid kvinnorna mot sin chef och i ett metoo-aktigt scenario slutar det hela lyckligt för alla, måhända icke för direktör Hart.
– Å ena sidan var det tufft med alla övningar, några i ensemblen hann försvinna och nya läras upp från grunden med ett och ett halvt år från start till premiär, pustar John. Å andra sidan satte sig alla texter och sånger i de uppehåll som vi hade mellan de tänkta premiärerna och jag tror nog att det var en väldigt bra metod, särskilt med så många nya och att det är otroligt mycket som händer på scenen hela tiden.

Här kan tilläggas att föreställningen är på mer än två timmar oräknat pausen och det genomförs otaliga scenbyten där allt måste klaffa, även på nedsläckt scen.
Den andre notläsande deltagaren, den något erotiskt sinnade Roz, spelad av Åsa Gustafsson, håller med och beskriver det välordnade kaoset bakom scenen som bara måste fungera med både byte av kläder och scenens alla attribut. Åsas karaktär drog ner extra många skratt där hon bjöd på sig själv utan att det blev för plumpt när den till synes stränga Roz hade särskilt ömma förväntningar inför mr Hart, lite oväntat men utfört med spets.

Efter alla övningar, ibland hela dagar både lördag och söndag och oräkneliga timmar för finslipning två gånger under veckorna ner till minsta detalj, är resultatet av ansträngningarna strålande. De två timmarna tar slut på nolltid under avnjutande av skönsång och utan döda ögonblick på scenen.
– Jag är så nöjd med allas insatser säger en trött men lycklig regissör, danspedagogen på Musikskolan i Kristinehamn Cathrine Svahn, som bara fått högsta beröm från sina adepter. Med facit i hand och om alla varit samlade borde denna föreställning fått turnera inte enbart i grannskapet, utan gärna på större scener. Det enda som är synd med musikalen är att detta var sista gången efter nio föreställningar.

Om det gick ihop sig ekonomiskt? Cirka 1800 i publiken hade förmånen att komma till Christinateatern och med tanke på att rättigheterna till musiken kostar och många tjänster behövs i bakgrunden har detta varit ett vågspel, ännu ej utklarat. Men inget kan ta ifrån den samlade erfarenheten för så många på, bakom och framför scenen.
Som väl är ska musikalen sättas upp igen, men med helt nya förmågor, från Geijerskolan, på scenen som passade på att bevista finalen. Missa inte den föreställningen.