För tionde året i rad ställer föreningen Värmlandståg ut sina imponerande miniatyrmodeller av passagerartåg, godståg och tågstationer på Kils bibliotek.

Utställningen, som blivit en uppskattad tradition, lockar både tågentusiaster och nyfikna besökare.

– Det är roligt att få visa vad vi håller på med, och det är också ett bra sätt att locka nya medlemmar, säger Dan Carlsson, ordförande för Värmlandståg till SVT.

Utställningen är öppen den 30 december och den 2 januari, mellan klockan 10 och 18. Under dessa dagar demonstrerar föreningsmedlemmarna sina modeller, där tåg i miniatyrformat körs i åtta timmar om dagen.

Redan som femtonåring drömde Jessica Iderström från Kil om att vara sin egen. Nu är drömmen verklighet genom sin butik Jessicas Chark och deli.

– Jag har en dröm.
Den femtonåriga Jessica hade en dröm som levt kvar ända sedan dess.
Drömmen att få äga och driva sin egen verksamhet. Nu tjugo år senare är det inte längre en dröm, utan en verklighet.
– Det är skillnad på en dröm och fantasier, menar Jessica. En dröm är till att förverkligas. Jag ville ha mitt eget.

Trots att det var i tider av en pandemi, blev tiden rätt.
– Jag behövde inte fundera mera, berättar hon, det hade jag gjort i många år och när är tiden egentligen rätt? Livet är för kort, det är bara att köra.

Två dagar innan skyltsöndagen i december ifjol, slog portarna upp till butiken Jessicas Chark och Deli på Storgatan i Kil.

Jessica som är född och uppvuxen i Kil, bor kvar tillsammans med sin sambo och två barn. Hon är utbildad kallskänka med inriktning som styckare. Som fjortonåring började hon arbeta på Mc Donalds i Karlstad. Hon var värdinna på deras filial på Bergvik och var deras ansikte utåt. Hon har arbetat många år i delikatessbranschen som anställd och har en stor kunskap. I många år jobbade hon på gamla Konsum och på Kils Golfrestaurang. Sedan har hon varit på hotellet i Kil och även på travrestaurangen i Karlstad samt i delikatessen på nya Coop i Kil. Under åtta år jobbade hon på Ica Välsviken och sedan var hon tillbaka på golfrestaurang. Jessicas senaste anställning var som ansvarig kallskänka på hotellet i Kil. Där hon jobbade för Emilié och Andreas Blomquist. Andreas har varit en stor hjälp under förberedelserna av öppningen av en egen butik.
– Klart du ska starta, sa han, när hon berättade om sin dröm.

Jessica berättar att han fanns där, stöttade och hjälpte till. Tekniska saker som kassasystem, visste hon inte så mycket om.
– Annars visste jag vad jag ville ha och det har jag kunskap om, säger hon.  Jag ville ha produkter, bra råvaror och presenter, där folk kan köpa och ge bort godsaker.

Jessica är noga med leverantörer. Det ska vara kvalité och produkter hon kan stå för. Hon jobbar mycket på känsla och med ögonen. Hon har en stor kreativitet som kallskänka och bygger upp sina egna charkfat. Det finns inga mallar utan det är känslan för dagen styr. Jessicas fat säljs till kunder som vill ha lunchlåda eller kvällsmål, men också till större evenemang och då som catering till fester, dop och student. Hon har sina guldkorn bland leverantörer och de är mycket tillmötesgående.
– Du är inte ny, du har kunskap, har de sagt.
– Men jag är nyfiken och vill lära mig nytt. Jag vill växa och det gör jag med min butik och mina produkter.

Varje högtid är en ny tid och Jessica vet att hon behöver hjälp i butiken under dessa tider. Under öppning kring julen ifjol, fanns hennes syster och även hennes vän där och stöttade. Företag köpte presentlådor och folk i butiken stod i kö. Kunder kommer in och vill att en presentlåda för en viss summa.
– Försäljning under december är lite av det jag lever på fram till sommaren, menar Jessica.

Under december månad jobbade hon från tidig morgon till efter midnatt.
– Jag var så nervös, under tiden, berättar hon. Men det har gått så bra.

Butiken och hennes varor syns på Facebook och Instagram.
– Det är fantastiskt med gratis marknadsföring, menar hon, delningar som gjorts på sociala medier har varit enorm och folk utifrån hittar hit.

Jessica är pris- och penningmedveten. Hon jobbade upp butiken för att sen köpa saker. Först av allt köpte hon en butiksskylt. Vidare har köket renoverats och bättre förvaringsmöjligheter har skapats. Detta främst för ännu fler kylvaror, men också för arbetsytor.
– Nu har vi en deli i Kil, jag har öppnat den för oss, säger Jessica och menar då för alla kunder.

Sortimentet ändras hela tiden och Jessica beställer olika grejer varje gång. Hon har inget baklager av grejer, utan det som syns i butiken är det som finns. Hon vill ha variation och berättar att en del kunder får favoriter bland hennes produkter. De tipsas om att smaka nya saker och kanske finner de en ny favorit.
– Jag vill se varje person, säger hon. Står jag med en kund, är det viktigt att ändå ha tid att se och hälsa på de kunder som stiger in i butiken.

Hon känner sig aldrig ensam i butiken. Kunder kommer in för att hälsa och det är en fin gemenskap. Det händer att någon bara kikar in för att säga hej. Sen köper de med sig en chipspåse, med orden, att jag vill ju att du ska finnas kvar.
– När jag ser folk lämna butiken med min kasse, med min logga, så känns det helt sjukt, säger Jessica. Jag står i min dröm.

Jessica Iderström lever sin dröm bakom kassan i sin butik.

Raggarkulturen skapade sitt eget påskfirande – det började som en fråga på Facebook.
Storgatan i Kil förvandlades till en gigantisk festplats.

 Hundratals raggarbilar, tusentals festglada personer och fantastisk stämning.
Så skulle man enkelt kunna sammanfatta partyt när Värmlands raggare samlades i Kil under påskaftonen för att förfesta och sedan bila västerut mot Charlottenberg.

Hörselskador, mängder av alkohol, avgaser och offentligt urinerande tjejer och killar som till och med stoppade tågtrafiken.
Så skulle den negativa Kilsbon tänka, men sanningen är den att stämningen var oerhört bra, folk var trevliga och det spelades ju till och med Lasse Stefanz ur vissa högtalare.

Och urinerar det gör den som festar, så nästa år kanske Kils kommun skulle tänka ett steg före och ställa ut några bajamajor och kanske en och annan extra papperskorg.
Nej, den här festen är till för att stanna och för att utökas.

Och Kil är den perfekta samlingspunkten – verkar de flesta vara överens om.