Det är cirka sex år sedan Gunno Rosell gick i pension.
– Tänkte att nu får jag väl en massa tid över, så jag var ganska okej med att säga ja till saker.
Och sysslolös var det minsta han blev.
”Ska du inte vara med i den här föreningen, kan du inte vara kassör hos oss, kan du göra det och det…” var sånt han fick höra än här och än där.
– Jojo, sa jag.
Så nu har han fullt upp och det ger så mycket tillbaka.
– Jag har lärt känna mer folk i bygden här de senaste sex åren än vad jag gjort på alla andra år tillsammans. Det här med föreningsgemenskap är guld värt, säger Gunno och tillägger att det är lättare att lära känna människor på en så liten ort än i storstäderna.
Många unga ersätter de sätt att umgås, där man träffas och gör saker tillsammans, vare sig det handlar om promenader, fågelskådning, datakurser eller dans, med att träffas via sina datorer och mobiler. Det är ett annat sätt att umgås som visst kan vara lika bra om man bara ser till den sociala biten. Men en viss fara kan ligga i det, inte minst för den fysiska hälsans skull.
Det märks även i föreningslivet. Det är färre unga som engagerar sig än de äldre, som har det med sig med modersmjölken på ett annat sätt.
– Men i förhållande till att vi är ungefär 350 personer i Borgvik så har vi ett rikt föreningsliv med ett fyrtiotal som är med i PRO, Pensionärernas riksorganisation.
På en så liten ort blir det att alla känner alla i stort sett och alla är med på allt.
– Det är ungefär samma människor som träffas i olika sammanhang. Ena stunden privat, kanske på en promenad, nästa gång kanske vi ses på boulebanan i PROs regi, nästa gång är det släktforskning i hembygdsföreningens regi.
Att lyda under en så stor riksorganisation som PRO är lite tveeggat, menar Gunno Rosell.
– Det som trots allt betyder något för oss 40 är ju vad vi gör tillsammans här.
Och Gunno, som har jobbat med datorer och informationsteknik, IT, i många år fick förstås den oundvikliga frågan redan när han gick med. ”Du som kan det här med data, kan inte du hålla kurser för oss?”
Nu har PRO haft kurser, framför allt kring telefoner och surfplattor i flera år, med Gunno som ledare.
– Jag bryr mig inte ett dugg om ifall den som kommer är PRO:are eller SPF:are. Vi som bor här ska träffas och göra det här tillsammans.
Så föll det sig så att varje onsdag mellan klockan tio och tolv håller Gunno datakurs på museet i Borgvik.
– Då konstaterade vi snabbt att vi behövde dela upp kursen i två grupper. En för dem som använder Samsung och liknande telefoner och plattor med operativsystemet Android och en grupp för dem som har iPhone eller iPad. De fungerar ganska olika, så då får man gå varannan vecka.
Varje gång träffas man i två timmar.
– Vi kallar det för Datakafé, där jag går igenom grunderna den första timmen, sen fortsätter samlingen och fokus ligger inte längre på att jag står och pratar.
De som är intresserade av att gå kurs kommer alltså redan den första timmen. Sen är det fika och fritt fram att prata om vad som helst.
– Det är både datautbildning och en gemensam träff för alla.
De fem senaste gångerna har Bengt-Göran Nilsson en annan eldsjäl i Borgvik varit med och lärt oss lite om släktforskning.
– Släktforskning nuförtiden handlar ju faktiskt om att man använder sig av sin dator och letar i kyrkböcker och olika register då det mesta är digitaliserat idag.
Rätt vad det är så får någon dataproblem, man kanske inte kommer åt de uppgifter man vill ha i sin släktforskning.
– Då är jag där och hjälper till med den biten.
Nu funderar gänget på vad de ska hitta på efter släktforskningen. Några vill att man ska köra lite mer med telefoner och data, andra vill lära sig mer om hur man tar kort och hur man lagrar sina bilder.
– Några funderade på om vi inte skulle gå lite gemensamma promenader fram till elva och sen träffas och fika här. Vi får se hur det blir, säger Gunno.
Född och uppvuxen är han i Linköping, Östergötland, som är en av Sveriges fem-sex största städer. Men efter att ha tillbringat somrarna i Dalsland under uppväxten så bestämde han sig tidigt.
– Jag ska bo på landet. Nej, det ska vara skog och vintrar och natur. Så när jag fick ett jobb på Billerud så flyttade jag hit.
Och på den vägen är det. Så vill du lära dig mer om din dator, telefon eller surfplatta, ta dig till museet i Borgvik under en onsdagsförmiddag. Om inte annat för fikats och gemenskapens skull.
