Det är väl ungefär två år sedan som Tobias Thorin kom med som ledare i Borgviks IF. Han har passerat 32 men beskriver sig själv som en typisk 60-åring.
– Det finns inte många eldsjälar kvar, men jag är absolut en av dem, säger han och börjar berätta.
Han är själv född och uppvuxen i Borgvik, gick på fotbollsskola och spelade fotboll där när han var yngre.
Sen blev han vuxen, fick egna barn och märkte att det var ingen som riktigt ville hålla i fotbollen för barnen.
Men ungarna började spela i alla fall och då började Tobias också att spela igen.
– Jag hade inte stått i ett par fotbollsskor på femton år, tror jag. Det finns stort engagemang bland de äldre i klubben och där blev jag med så småningom. Nu är det jag som håller i fotbollsskolan för de små och lite större.
Är barnen för små så finns det inga riktiga lag att spela i så då passar fotbollsskolan bra. Det är bättre att man är kvar i Borgvik än att man ska behöva köra barnen in till Grums för att spela och sparka boll, tycker han.
Många börjar vid riktigt låg ålder, en del redan vid tre, sen finns barn ända upp till tolv-trettonårsåldern som är med.
– Alla som vill får komma och huvudsaken är att de rör på sig och har kul med bollen, att vi gör någonting som håller dem kvar hemmavid och som mest har det varit 38 barn i fotbollsskolan på onsdagarna.
Föräldrarna träffas tillsammans med barnen och umgås och det blir en bra gemenskap.
– Det är på tapeten att barnen ska röra på sig mer i skolan och överlag tror jag att det är bra om de kommer ut i någon förening även på fritiden.
– Det är bättre att bli trött i kroppen än att bli trött i huvudet, säger han, vis av egen erfarenhet och nämner de dagar på jobbet i bygghandeln när han är tvungen att sitta still med kontorsgöromål.
När det gäller fotbollen så är han bestämd.
– Ärligt talat, det är sånt som jag tycker bara ska finnas.
Han är lika engagerad i det lokala jaktlaget och i Värmlands dreverklubb.
– Ibland undrar jag om det finns de som tror att köttbiten kommer till av sig själv, eller att gurkorna växer direkt i disken på mataffären.
– Jag tycker det är så hemskt att skolor läggs ner på landsbygden och nu med höjningen av el- och diesel- priserna så känns det nästan som att regeringen försöker lägga ner landsbygden. Och sen om barnen ska behöva åka två mil för att träna fotboll när de är fem år, det är ju helt galet.
Visst kan man förstå känslan och den är han säkert inte ensam om.
– Vi har så fina möjligheter här i Borgvik, med både sjumanna- och en elvamannaplan och föreningsstuga där vi blivit sponsrade med virke till en ny stor terass. Och så har vi fixat sponsorer också.
Drömmen är att ha ett lag med 7-8-åringar som kan spela cuper och mästerskap. Ibland kan barnen bli lite nervösa av att det ska spelas match, men de vill gärna komma på fotbollsskolan en timme varje onsdag.
– Vi skickade ut inbjudningar i skolan till barn som var i rätt ålder för att börja spela i ett ungdomslag. Vi var väl 24-25 som mest på träningen av 55 elever på hela skolan. Det var bra.
– Tyvärr kom ju coronan i samma veva och då fick inte fotbollsskolan ta emot så många barn de ville. Då var det många som hittade till Borgviks IF där alla är välkomna.
– Är det en fyraåring som vill dribbla så ordnar vi det likaväl som om en tioåring vill träna på att skjuta på mål.
För det mesta är han själv på plan med ungarna men andra har hoppat in när Tobias fått förhinder.
– Men jag får ofta hjälp av en veteran i klubben, Björn Boström och vi planerar att köra på i samma takt nästa år.
När man driver en förening och fyller i deltagarlistor varje gång så kan man även ansöka om pengar hos Riksidrottsförbundet, vilket innebär att man kan köpa in träningsutrustning och annat till föreningen.
– Vi köpte in blågula ställ till barnen, de blev så glada och tyckte de var jättefina.
Tobias kan inte nog understryka hur fint det är att leva och bo i Borgvik.
– Här finns också en badplats som ligger fint i anslutning, ett elljusspår och Borgviksladan, där det hölls stora danser förr i tiden.
– Man hör ibland om hur det var förr, när Borgvik var som störst och det kom 4-500 pers på danserna och föreningskassorna var sprängfyllda. Det fanns hur mycket som helst att plocka av, annars var det bara att ringa företagen i trakten och be om hjälp med sponsring. Det klimatet har vi inte längre, säger han.
Då är det tur att det fortfarande finns eldsjälar som Tobias som brinner för bygden och för dem som lever där, särskilt den kommande generationen.
– Ja, nån måste ju göra det, säger han och konstaterar att det är det som är det roliga, att se barnen röra på sig, leka och ha kul tillsammans och må bra.
Tobias Thorin brinner för att få barnen att röra på sig och må bättre.
Foto: PRIVAT
