Bengt-Ingvars mä Anders gästade bygdegården i Rämmen den 19 mars. Kön med den sångsugna publiken ringlade sig lång och med glimten i ögat lotsade Bengt Alsterlind, Värmlands eget ansikte utåt, publiken genom en efterlängtad allsångskväll.
Till sorlet av en förväntansfull publik hälsade Hans Bergkvist, ordförande i Rämmens bygdegårdsförening, alla välkomna till årets första kulturaktivitet i Rämmens bygdegård.
– Vi är lyckligt lottade över att det är just trion Bengt-Ingvars mä Anders som gästar oss ikväll, sa Hans och avslöjade att trion faktiskt innehar publikrekordet i bygdegården. Och nog är de musikaliska herrarna populära, det blev nämligen fullsatt kvällen till ära.
Hans förtydligade också att kvällens intäkter gick oavkortat till Ukraina.
Trion, som består av Bengt Alsterlind, Ingvar Karlsson och Anders Kyrkander, gästade bygdegården för tredje gången i ordningen. De inledde musikstunden med programmets signaturmelodi, “Sjung och le”, Olle Bergmans gamla schlager från 1955.
– Det är syftet med vårt program, att vi nu efter pandemin äntligen ska kunna mötas igen för att just sjunga och le tillsammans, inleder Bengt Alsterlind, Värmlands eget ansikte utåt.
Mannen som blivit kultförklarad i egenskap av programledare i bland annat barnprogrammet Hajk och kaféprogrammet Solsta Café, men även för sin roll som den suspekta grannen i humorprogrammet Ack Värmland.
Alsterlind är ju erkänt mycket duktig med sin trumpet, kanske dock inte lika begåvad med en vacker sångröst. Men tack vare sitt humoristiska, proffsiga och roliga mellansnack, är det förlåtet och man åker uppsluppet med på trions lättsamma musikaliska resa, vars program bygger på idel välkända allsånger.
Allt för att få publiken att känna sig delaktig.
Det fanns fler virtuoser på scenen; Ingvar Karlsson från det forna Sven-Ingvars, trollband publiken med sina ljuvliga toner och hans finger- färdighet på både dragspel och gura beundrades av alla på plats. Med sin underfundighet och busiga attityd fängslar han fortfarande publiken, trots sina 84 år fyllda.
Ingvar bjöd även på lite sång, han och Alsterlind framförde till publikens förtjusning en kanon på den gamla dängan “Sju ensamma kvällar”.
Den tredje medlemmen i trion, Anders Kyrkander, är västgöten som håller ställningarna bakom synthen. Anders är tämligen lågmäld på scen, men utstrålar erfarenhet och hans finstämda toner ramar tryggt och lugnt in programmet.
Även Anders har ett förflutet i många musikaliska sammanhang och hanterar även dragspel med bravur.
Publiken, som i mångt och mycket bestod av pensionärer, sjöng av hjärtans lust, det var tydligt att det fanns ett uppdämt behov.
– Vi har medvetet valt lite äldre låtar till vårt allsångshäfte, eftersom vår publik befinner sig mellan 50 och döden, förklarade Alsterlind, varpå skrattet ekade i bygdegården.
Allsånger som Tre trallande jäntor, En glad Calypso om våren, Brännö brygga och religiösa favoriter som Han är min sång och min glädje avlöste varandra i rask takt.
– Det finns en låt som alla äldre kan utantill, det är ”När det våras ibland bergen”, sa Alsterlind och framförde därefter flertalet kända svenska låtar, men bytte ut alla originaltexterna till När det våras istället. Lite tramsigt kan man tycka, men allt Alsterlind tar sig för gör han proffsigt och med glimten i ögat.
Följden blir att man kan bara inte låta bli att le, vilket ju var syftet med programmet. När det var dags för den obligatoriska “Dansen den går uppå Svinsta skär”, uppmanades publiken att fatta armkrok, varpå stämningen steg ytterligare.
I pausen serverades kaffe och smörgås och efter avslutad allsångskväll, kunde publiken köpa skivor av sina idoler.
