Åtorp, Degerfors kommuns tredje ort, ligger nära utloppet av Letälven som tappert försöker fylla den ganska brutalt reglerade Skagern. En vacker stenbro, 207 år gammal och längst i Örebro län, förbinder socknen Nysund som bildades på 1630-talet med namnet Sund efter den största gården och ligger i Örebro län men i landskapet Värmland.
Inom synhåll från bron ligger Nysunds kyrka sedan 1641. Den uppfördes i Åtorp och timrades av sundsborna men har sedan 1686 haft namnet Nysunds kyrka för att inte bli hopblandat med Sunne som då var Sunds församling. Nysunds kyrka tillhör Karlstad stift trots att socknen ligger i Örebro län. Pastoratet Nysund är idag sammanslaget med Degerfors pastorat. Många gränser och namn är det.
1641var kyrkan bara ett långhus och ett torn men har byggts på i omgångar allt eftersom befolkningen ökat. Redan 50 år senare, fortfarande på 1600-talet utökades den till tresidigt kor och kostades på med spånad fasad som tjärades. Ytterligare 50 år senare var det dags igen att sammanbinda kyrkan med tornet till dess nuvarande utseende, ett för församlingen betungande arbete då även tornet behövde förstärkas. En liknande kyrka byggd som ett kors och ungefär vid samma tid står i grannsocknen Visnum, båda förbundna i gamla tider av en pilgrimsväg till Nidaros. Att kyrkorna liknar varandra beror troligen på deras gemensamma byggmästare tysken Philip Eckel. Han bistod även vid domkyrkobygget i Karlstad.
– Vi känner oss mer som värmlänningar här än som närkingar i Örebro län, erkänner kyrkovärden Sylvia Landgren (svägerska till en viss trombonist från Degerfors). Tillsammans med brandmannen tillika kyrkovaktmästaren (en bra kombination för en träkyrka) Ingela Jonsson blir det en spännande och sakkunnig rundvandring under de vackra trävalven, bemålade 1747 av karlstadsmästaren Petter Mård med änglar, blad och liljor och en och annan basun. Schullströms skulpterade putti med vingar i guld och silver sedan 1759 hänger mellan valven medan sakristians tak är mer modest med sol och tulpaner. Den större dopängeln hängande i kortaket är inte alls modest.
Kyrkans fantastiska altaruppsats tillkom redan på 1600-talet av skulptören Bengt Svensson vilket tog flera år och kompletterades av sagde Schullström ett 60-tal år senare. Dessa ligger även bakom den magnifika predikstolen där den lie- och timglasbestyckade ängeln som håller prästen sällskap under predikningarna skapades av Schullström. Båda skulptörerna även inblandade i motsvarande arbete i Visnums kyrka. Ovan entrén ljuder kyrkans tredje orgel i ordningen vid predikningarna, ombyggda ungefär vart hundrade år och nummer två bekostad av inbetald hundskatt på 1880-talet. Jesus med alla sina apostlar är porträtterade på orgelläktarens utsida.
Det var de rika gårdarna i trakten som fick bistå med inredning som Ölsboda, Håkanbol, Lidetorp och Äng. Som tack hade dessa bruk sina fasta platser på läktarna medan allmogen fick sitta på golvet i numrerade bänkrader, något som reglerats på en särskild bänkindelningstavla. Ordning och reda. Under åren har de tillsammans med många andra skänkt övlig utrustning för kyrkan. Oblat-ask, vinkanna, brudkrona (för utlåning), ljuskronor, mässingljusplåtar på väggarna, kollekthåvar, många textilier som kormatta, mässhake och kalkduk som är äldst från 1794. För att inte tala om ett rejält golvur från 1750-talet. Om uret slår storklockan från 1673 i tornet som till del bekostades med 50 daler silvermynt av Karl XI är en bedömningsfråga.
De giftaslystna hade sina brudbänkar vid koret, då kunde församlingen praktiskt nog passa på att protestera vid hindersprövningen. En dopängel i kortaket var en fyndig installation från tidigt 1700-tal som medelst lina hissades ner att fylla den gamla dopfunten i trä med en dopskål i tenn.
I dessa tider är mycket av regalierna bortplockade men kyrkan är ofta öppen och definitivt värd en rejäl omväg.
