Vem vill bli politiker?

publicerad 12 oktober 2018
- Av Värmlandsbygden

Eller – varför är du inte det?

Nu har det gått över en månad sedan valet och min första valrörelse. Jag körde stort ut på gång med egen kandidatur till kommunfullmäktige i Karlstad, jobbade som valombudsman för att stötta riksdags- och landstingskandidater och arrangerade lite besök genom Centerkvinnorna. I detta var det flera utbildningar, från hur man når ut, pratar med väljare och säkerhet.

Just säkerhet är intressant. På Värmlandsnyheterna kunde man se reportage från Munkfors kommun där tjänstepersoner hotats. Det ökar. Hot och trakasserier mot politiker ökar också. Det fick vi lära oss. Vi fick kriskort om något skulle hända, utbildning i hur man ska hantera hotfulla situationer och träff med polisen om vi ville.

Och det är såklart jättebra. Men också absurt.

Här är jag i en första valrörelse. Ny i politiken. Och jag måste förvänta mig att bli utsatt för något. Hur nära får en person spotta? Om en person spottar på en, ska man då anmäla det? Men om det bara hamnar bredvid, då gör det väl inte så mycket även om jag tycker det är otrevligt? Frågor ur verkligheten som ställdes på kurs.

Mest utsatta är politiker på kommunal nivå. Ofta är engagerade i kommunen ideella. Och har ett helt vanligt liv, med vanlig lön, vid sidan av sitt engagemang. Jag kan tänka mig att hot och trakasserier kan göra att många väljer att sluta eller ens aldrig börja med politik. Man ska inte behöva orka stå ut med det. Men vi måste också bli fler som engagerar oss politiskt. Vi vet att demokratin idag är under ifrågasättande. Det finns två partier i riksdagen som ifrågasätter och vill inskränka den demokrati vi idag har.

En rapport från Kairos Future visar att 47 procent av dagens unga (16–25 år) inte tycker att alla borde ha rätt att rösta. Nästan hälften av dagens unga! Många unga tycker, enligt rapporten, att det vore bättre om tjänstepersoner eller en härskare fick bestämma. Hur ska vi få fler att vilja engagera sig politiskt, när så många väljer att inte tro på det? Och hur ska vi kunna bli fler, om ”räkna med hot och trakasserier” ingår i engagemanget?

Jag har ingen lösning eller förslag. Men jag tycker att det är lite för många som berättar att jag borde vara rädd. Då tror jag inte fler vill vara politiker. Men självklart måste vi utbildas i säkerhet.

Två radikala partier växte i höstens val och unga vill se ett annat styre. Jag vill se att fler förstår demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter (och skyldigheter). Genom mitt engagemang kommer jag att sätta ner foten för de mina viktigaste frågor. Och jag hoppas att vi tillsammans kan vända utvecklingen och få fler, unga som gamla, att engagera sig politisk.