CENTERSPALTEN (VB)
Jag tänker på mitt föreningsengagemang emellanåt. Det är säkert så att du som läser den här texten också är engagerad i någon förening.
Vad är det som driver dig? Av vilken anledning är du med i föreningslivet? Eller är det så att du inte är medlem och engagerad? Vad handlar det om i så fall?
En ung man och jag satt och försökte få ihop ett möte och diskuterade då hur våra respektive veckor såg ut. När jag berättade att jag skulle jobba natt mellan lördag och söndag med att riva ljud- och ljusuppsättning på en scen så kom frågan raskt från honom: Är det ideellt arbete eller får du betalt? Jag svarade att det är ideellt arbete och jag gör det i en förenings namn för att föreningen ska få pengar. De pengarna används för att driva och utveckla föreningens verksamhet.
Det här är inte första gången jag får den frågan och det lär inte vara sista gången heller. Det som oroar mig är att föreningsengagemanget minskar, i alla föreningar. Det är svårt att få ledare att ställa upp. Valberedningar har svårt att hitta människor som vill åta sig ett styrelseuppdrag osv. Vilket samhälle håller vi på att skapa? Min orubbliga tro är att ett samhälle är starkt när det är människor med vilja, med engagemang, med en övertygelse om att göra gott bebor det, tar aktiv del i det, som ser en vinst, större än sin egen i att vara med och driva det framåt.
Det finns ett talesätt som lyder: Om du vill få något gjort fråga den som har mycket att göra. Som jag ser det så stämmer det talesättet mycket bra. Om trenden med ett vikande medlemsantal och ett sviktande föreningsengagemang håller i sig, vad kommer det då att göra med vårt samhälle? Kommer vi att bli som små gapande fågelungar som förväntar oss att samhället, någon annan, ska ge oss det vi vill ha? Eller är det helt enkelt så att det är en omdaning av människors engagemang som håller på att hända? Vad tror du?
För min egen del ger det mig en enorm tillfredsställelse i att vara med och vara delaktig i att samhället växer och utvecklas. Att känna glädjen och gemenskapen i att göra något för någon annan utan egen vinning.
Till sist så vill jag slå ett slag för alla de bygdegårdar som finns i det här landet. Där lever och blomstrar verkligen föreningsengagemanget! Enligt bygdegårdarna.se finns det 1433 samlingslokaler knutna till deras riksförbund. Ja, du läste rätt! 1433 stycken. Tänk så mycket verksamhet det ändå bedrivs runt om i vårt avlånga land. Som uppvuxen på landsbygden och i en bygd med drivna människor så var bygdegården den självklara samlingspunkten. Just i min hembygd frodas den verksamheten än idag. Som numera stadsbo är det just det drivet, det engagemanget och den samlande kraften något som jag saknar. Hur gärna jag än vill så blir det inte detsamma i stan.
Det pågår ett forskningsprojekt vid Mittuniversitetet som uppmärksammar bygdegårdar som en viktig resurs när det gäller Sveriges krisberedskap. Det är inte bara vid ett tillfälle som en bygdegård har varit samlingscenter vid allahanda typer av kriser, stora som små. Det kan gälla skogsbränder, sökande efter försvunna människor eller andra samhälleliga kriser. Som förtroendevald i en kommun är det oerhört viktigt att ta tillvara på de resurser och de mänskliga krafter som finns runtom i kommunerna.
MONA SMEDMAN (C)
Kommunpolitiker Arvika
Publicerades i Värmlandsbygdens papperstidning den 2 augusti 2019
Försäljningsställen (lösnummer)
Prenumerationserbjudande
