Värmlands-Uno – Uno Jansson, var kreativ på många områden. En lokal förmåga i Degerfors, men han var också välbekant över hela Värmland.

Äldre Degerforsare känner väl igen Uno, Värmlands-Uno, Jansson. Han var på fritiden musiker, artist och konstnär. Sonen Rolf Jansson i Kristinehamn berättar:
– Min far föddes i Kristinehamn, och växte upp på Stampbrogatan. Min mor var också född i Kristinehamn, uppväxt i Sandfallet och på Kölnagatan. Efter giftermålet flyttade de till Degerfors och Jannelundsvägen, där jag föddes. I Degerfors kom vi senare att bo bland annat på Medborgargatan och Odelbergsvägen. Jag har en yngre bror, Rune, både han och jag bor numera i Kristinehamn. Jag var i min ungdom målvakt i flera pojklag i fotboll, bland annat i Degerfors IF, Karlskoga BK, Strömtorps IK och Ölme IFK. Själv jobbade jag vid

Degerfors järnverk, både i stångjärnsverket och finverket.
– Min far, Uno, jobbade som tjänsteman på Degerfors Järnverks rostfria avdelning. Vid sidan om sitt yrke hade han många intressen och kunnanden. Han behärskade flera instrument, bland annat blåsinstrument, trummor, gitarr och han kunde även spela cittra med fötterna. Jag har ett minne av när min far och jag spelade vid Knutsbols Hembygdsgård. Då spelade jag själv trummor och pappa uppträdde med olika instrument. Vid den lokala kändisen Karlskogabon Sune Olssons trivselkvällar i Degerfors Folkets Park anlitades min far och fick då visa upp sina kunskaper.

– Parallellt med detta var min far sedan början av 1940-talet med i Degerfors Musikkår och hade där en period en ledande ställning. Han började sin musikaliska karriär som ledare för musikkåren i Kristinehamn.

– Dessutom så deltog far i karnevaler, under ”Cirkus Spräck”. Han själv var då cirkusdirektör och flera Degerforsare medverkade i utklädd styrsel. I Barnens dagtågen bjöd han alltid på sig själv och sin utstyrsel.

– Vid marknader runt om i Värmland, hade min far marknadsstånd med olika konsthantverk. Han kunde texta vackert och skrev hyllningar till födelsedagar på både trä och metall. Många ville dessutom ha sitt namn inristat i speglar.

Uno, Värmlands-Uno, var född i Kristinehamn 1914 och lämnade detta jordeliv 1983. Han var en känd lokal förmåga i Degerfors och det allmänna omdömet om honom är att han var en kreativ snäll och omtänksam person, som kunde underhålla Degerforsarna och övriga värmlänningar.

En brand utbröt på tisdag förmiddag vid Degerfors hemmaarena Stora Valla, vilket ledde till en snabb insats av räddningstjänsten för att undvika spridningsrisk.

Larmet om branden inkom klockan 10.06, och enligt SOS Alarm började det i flera konstgräsrullar och spred sig till gräset bredvid. Två räddningsfordon var på plats initialt för att förhindra spridning, med ytterligare tre fordon på väg. Branden uppges dock inte vara särskilt omfattande.

– Det är gammalt gräs och uttjänt konstgräs på en grusplätt som brunnit. Värre än så blev det inte, Timmie Falk, kommunikationschef för Degerfors IF, till NWT.

Trots branden kommer Degerfors IF:s hemmamatch mot Helsingborg i Superettan att spelas som planerat klockan 19.00 ikväll.

Till Vallakyrkan är alla välkomna på sina egna villkor och där lever man efter Jesu ord ”vad vill du att jag ska göra för dig?”. Ulf Sveningson är en modern pastor av idag och till hans kyrka vallfärdar folk för att delta i gemenskapen. Alla känner sig välkomna och frikyrkan i Degerfors har kommit att bli en träffpunkt för många.

Ulf Sveningson tjänstgör som pastor i Vallakyrkan sedan nio år tillbaka. Han är från Småland och barndomshemmet bak hängbjörkens slöja finns i Anderstorp. I grunden är Ulf diakon och har tidigare arbetat i bland annat Västra Götaland, Huddinge och Falköping. Vallakyrkan var tidigare en missionskyrka men tillhör nu den ekumeniska kyrkan.
Påsken är enligt Ulf den största kyrkliga högtiden och i Vallakyrkan firade man sedvanligt påskgudstjänster och på skärtorsdagen var det refill. Påfyllningen innebär att man behöver inte prestera någonting, utan får ta emot. Det sker med stilla musik och med hjälp av berättelser som gör att man får nya krafter.
– Långfredagen har fått stämpeln att det ska vara en tråkig dag. Jag minns när jag var liten, man fick varken leka eller utöva idrott. Det är i dag svårt att förstå hur de tänkte på den tiden, men det fanns väl en tanke att det skulle vara en allvarlig dag. Jag vill istället vända på det, utan död, ingen uppståndelse. Jag vill lyfta fram det positiva och fantastiska som faktiskt hände. Under långfredagens gudstjänst är korset i centrum, Jesus dog på korset och besegrade därmed ondskan och döden, förklarar Ulf och menar att vi istället ska känna tacksamhet.

På påskdagens gudstjänst framförde Vallakyrkans egen kör Laudate stämningsfull sång och Ulf märker att mycket folk söker sig till kyrkan den aktuella dagen för att fira denna glädjens högtid.

Några märkliga år har förflutit i och med pandemin, men i Vallakyrkan kunde man med hjälp av restriktioner hålla igång sin verksamhet.
– Kyrkan är ganska stor med tillhörande skjutdörrar och vi kunde med fördel sitta ute på den stora altanen under de varma perioderna. Kyrkan var hela tiden öppen för dem som ville komma och tända ljus, samtidigt märkte man att många blev oerhört försiktiga och behovet av samtal ökade markant under pandemin. Av respekt besökte man inte dem i hemmet, utan kontakten ersattes med långa telefonsamtal. Det var också oerhört tufft när det endast fick vara åtta personer i ett sällskap.

Kyrkans uppdrag är att förmedla budskapet om Guds kärlek och att finnas till för folket. En plats dit man kan vända sig för att dela sin tro och finna gemenskap.
– En del som kommer till oss är inte medlemmar av vår kyrka men kommer ändå för att de känner sig välkomna och det är så det ska vara. Jag utgår från att alla har någon form av tro, det varierar naturligtvis från person till person och så måste det få vara. En del känner kanske att de i vissa sammanhang inte duger, jag vill då få dem att känna att de duger som de är, deras tro duger, hur lite eller mycket de än tror. Jesus begärde ingenting, det är en oerhörd generositet. Så ska vi också vara i kyrkan, inte begära någonting utan alla ska känna sig älskade och välkomna, menar Ulf.

Frikyrkopastorn ser nu fram emot en god sommar med mycket sol och värme. Sommarens program består, förutom av vanliga gudstjänster, även av musikgudstjänster, vilka äger rum varje tisdag i juni.
– Varje sommar arrangerar vi en pilgrimsvandring inne i samhället med olika teman, i år är temat änglar. Under vandringens gång stannar vi till ett antal gånger för att samtala med varandra om det aktuella temat och det uppstår alltid intressanta diskussioner. Det är väldigt uppskattat och vi har haft tur med vädret varje år, förutom under en vandring, då jag inte deltog. Men eftersom jag är med i år, då blir det garanterat fint väder, hälsar Ulf med ett leende.