Det är med stor sorg jag skriver de här raderna.
Värmlandsbygden tvingas till nedläggning – den här upplagan av tidningen är den sista.
När jag tog över företaget i mars 2019 var bland de första orden jag hörde från revisorn: ”du borde sätta företaget i konkurs”.
Inte en chans, var min spontana reaktion och jag fick ännu mer bränsle för att vända den kraftigt negativa trenden.
På ett år hade vi gått från ett substantiellt minus på banken till en trygg ekonomi – och prenumeranterna strömmade in.
Värmlandsbygden var den enda värmländska titeln som ökade i upplaga. Ja, till och med så bra att vi nådde nästa presstödssteg som innebar en större ekonomisk grund att stå på.
För första gången på flera år kunde företaget nyanställa.
Sen kom:
• Pandemin.
• Kriget i Ukraina.
• Inflationen.
Varje vecka sedan pandemins intåg i vardagen har redaktionen tagit emot många fler mejl med texten: ”Värmlandsbygden är en fantastiskt trevlig tidning, men jag vågar inte prenumerera längre” än de med texten: ”jag skulle vilja boka en prenumeration”.
Ett tag räknade vi med sex prenumeranter in på var tionde som lämnade.
Den negativa trenden höll i sig och håller i sig än i dag – för alla tidningar i landet.
Jag upplever att du som läsare har tyckt om det unika konceptet med Värmlandsbygden. En sida per kommun, må bra-reportage från landsbygden, tips om vad som händer i varje värmländsk kommun – och inte minst korsordet.
Nästan aldrig har det kommit in klagomål. Nej, under min tid som chefredaktör och ansvarig utgivare för titeln Värmlandsbygden har det inte kommit in en handfull klagomål ens – nästan bara beröm med de klassiska orden ”åh, vilken trevlig tidning”.
Naturligtvis har det ibland strulat med tekniken, som det gör i de flesta företag.
Men vi har alltid levererat produkten Värmlandsbygden i tid. Visst, distribution till kund kan ibland bli fel men oftast har vi tillsammans kunnat lösa det med att du fått din tidning någon dag senare vid det tillfället.
Alla ni värmlänningar som jag genom det här arbetet haft förmånen att träffa under alla år jag arbetet inom Värmlandsbygden (jag började som reporter i mars 2010) är det jag kommer ta med mig – och minnas mest.
Alla sköna telefonsamtal.
Alla trevliga mejl.
Alla intervjuer.
Alla möten med härliga värmlänningar.
Det är med tårar i ögonen som jag tänker tillbaka med tacksamhet.
Jag känner en enorm tacksamhet att jag i juletider 2018 av Sveriges blivande talman Andreas Norlén, dåvarande styrelseledamot i Länstidningen Värmlandsbygden AB, fick det där samtalet om att ta över tidningen från dåvarande ägaren, hans mamma, Gunilla Norlén.
Han/de trodde på mig och trodde att jag kunde få Värmlandsbygden att överleva minst några år till.
Det blev tre och ett halvt år.
Jag känner en enorm tacksamhet till dig som prenumererat på Värmlandsbygden genom alla år – även före min tid.
Utan er hade inte Värmlandsbygden överlevt så här länge.
Jag känner en enorm tacksamhet till alla medarbetare/frilansare jag haft förmånen att arbeta med genom åren.
Hade inte ni haft det driv ni haft, ingen nämnd ingen glömd, hade inte heller Värmlandsbygden funnits.
Den allra största tacksamhet vill jag ändå skicka till min familj, mina barn Lovisa och Noah i första hand.
Utan ert stöd hade det inte gått att kämpa så här länge.
Vad händer nu?
I dag, fredagen den 9 september 2022, utkommer det sista numret av Värmlandsbygden, någonsin.
Du som prenumerant har nu två valmöjligheter och båda är lika rätt.
Den mellanskillnad som du har betalat och har kvar på din prenumeration kan du antingen:
1) Efterskänka till Värmlandsbygden AB (det vill säga du låter företaget behålla pengarna), eller…
2) Du mejlar oss dina uppgifter inklusive kundnummer till pren@vby.se (ämne: Återbetalning) så återbetalas mellanskillnaden så snart som möjligt. Autogirokunders nästa dragning är redan stoppad, du behöver inte göra något.
Med stort hjärta och med stor sorg vill jag som Värmlandsbygdens sista ägare och vi på redaktionen rikta ett stort TACK till alla våra läsare!
Ta hand om dig!
Hoppas vi ses i något annat sammanhang en dag!
