Vilka politiska insikter bär vi med oss från historieböckerna och bibelns berättelser om Jesus från Nazareth, predikanten som pinades under Pontius Pilatus och korsfästes, dödades och begravdes för cirka 2000 år sedan?

Svaren varierar givetvis beroende på vem man frågar, och de religiösa och historievetenskapliga skildringarna av Jesus liv skiljer sig åt.

Få seriösa bedömare betvivlar dock att snickarsonen Jesus verkligen funnits, och levde i den romerska provinsen Judeen under kejsar Tiberius regeringstid.

Jesus död har av många beskrivits som ett justitiemord. De judiska myndigheterna ville få honom dömd för hädelse, medan de romerska makthavarna främst såg ”judarnas konung” som ett politiskt hot. Två tidstypiska brott, som också medförde tidstypisk bestraffning. Ett liknande förfarande skulle aldrig kunna ske idag.

Historien om Jesus belyser flera värden i den moderna rättsstaten. För det första ska vi slå vakt om uppdelningen mellan staten och kyrkan. Även om vår svenska lagstiftning oundvikligen är sprungen ur kristendomen, är det av största vikt att exempelvis rättsväsendet präglas av objektiv, vetenskaplig prövning och inte subjektiv tro.

För det andra är det viktigt att vår sekulära stat garanterar yttrande- och religionsfrihet. Så länge demokratiska myndigheter är friställda från religiös och politisk styrning kan de garantera frihet – frihet att uttrycka och utöva sina övertygelser enskilt eller i samverkan med andra, men även frihet att slippa påtvingas övertygelser mot sin vilja.

Utövandet av traditioner är, som Peter J Olsson uttryckt det, ett sätt att placera in sig bland generationer och århundraden av gemenskap. Ur ett samhällsperspektiv finns det uppenbart stora värden i traditioner, oavsett om de är religiösa eller ej. Vi ska samtidigt bära med oss lärdomarna från Jesus tidevarv – staten bör kompromisslöst vara vetenskapens och sekularismens arena, och samtidigt garantera rätten till religiös tro som en egen, privat angelägenhet.

Nils Ahlqvist (C)
Kretsordförande i Sunne

Share