CENTERSPALTEN (VB)

Hur kommer kommunerna och regionerna att klara de stora antal åldrande människor som finns i vårt land?

Vad har du och jag för trygghet när vi eller våra föräldrar inte längre själva klarar sig på egen hand på grund av ålder och hälsan sviktar?
Dom flesta läser om nedläggningar av skolor och vårdhem, besparingar och krisande ekonomi i våra kommuner då statsbidragen sinar. Men detta har faktiskt varit känt dom senaste 20 åren! För redan då talades det om att man skulle behöva höja skatterna med upp till 15 kronor för att klara dom mjuka frågorna, skola, vård och omsorg.
Diskussionerna om att anhöriga bör ta ett större ansvar skrämmer mig. Många anhöriga bor långt ifrån sina äldre eftersom deras arbete kräver detta. Samhället som vi byggde upp på 1950-talet utgick ifrån att vi skulle kunna anställa tillräckligt många för att vårda våra äldre och sjuka, men också att det skulle finnas tillgång på utbildade lärare som såg till att människor fick en utbildning och kunde få jobb och trygghet. Idag ser det inte riktigt ut så. Allt färre unga vill utbilda sig för att ta hand om äldre och sjuka. Lärarbristen hanteras i massmedia som en bisats.
Allt snabbare ser vi faktiskt hur tryggheten försvinner och äldre och sjuka blir allt mer utsatta. Brott mot äldre blir allt vanligare. I dom större städerna öppnas soppkök och övernattningsmöjligheter för dom som inte har råd att bo kvar i sina bostäder. Det är allt oftare inte människor med alkohol- eller narkotikaproblem, det är människor med mycket låg pension som inte passar in i vårt samhälle av idag. Ett fattigsamhälle växer upp.
Ute i landet, i dom mindre kommunerna, finns fortfarande möjligheterna att hjälpa sina medborgare, men den nya verkligheten kryper sakta framåt även där. När ekonomin inte längre fungerar tvingas besparingskraven fram och då är det allt som inte är beslutat i lag som tittas på om man kan dra in eller ta bort. Indragningar av verksamheter och samvaro, äldre som sitter ensamma i sina bostäder med ett stort antal stressade hemtjänstpersonal som snabbt kommer och går.
Dessa kvinnor, för det är till största delen kvinnor, känner ett stort ansvar och en frustration att inte få eller kunna göra det man ser behövs, som många gånger resulterar i egen sjukdom.
För mig handlar om att vi måste skapa en bättre äldreomsorg. Mycket går att göra bara genom att ändra arbetssätt och behandla de som exempelvis bor på någon form av boende som att de inte är vård utan just boende, det egna hemmet.
Även om äldre överlag är nöjda med sin vård och omsorg, behöver kvaliteten inom vården och omsorgen för äldre höjas. Kan vi ha barnmottagningar på våra vårdcentraler måste det också kunna gå att skapa äldrevårdsmottagningar, med personal speciellt utbildade på äldres sjukdomar och behov. Kvalitet kan handla om att ha en fast läkarkontakt och att som gammal slippa att sitta och vänta på akuten. Det kan också handla om att man själv får välja vem som kommer och städar i hemmet eller möjligheten att välja vilken typ av boende man ska bo på. Alla dessa aspekter måste vara med när vi ska skapa en bättre äldreomsorg.
Som Centerpartist vill jag öka människors självbestämmande i välfärden. Endast så kan makten flyttas från politiker till patienter, brukare och anhöriga. Ett gott bemötandet när den äldre eller sjuke behöver stöd och hjälp måste också stärkas och utvecklas.

JANE LARSSON (C)
Ordförande i Regionfullmäktige Värmland

Publicerades i Värmlandsbygdens papperstidning den 17 maj 2019
Försäljningsställen (lösnummer)
Prenumerationserbjudande

Share